Meditation De flesta av oss som mediterar upplever då och då att det kan vara svårt.
Vi möter motstånd och hinder av olika slag.
Jag tänkte prata lite om vad det kan handla om,
Hur det tas i uttryck och hur du kan hantera det.
Jag vill börja med att säga att om du upplever svårigheter och motstånd i din meditationspraktik så är du i gott sällskap.
Det här är någonting som händer hos alla,
Både nybörjare och mer erfarna meditatörer.
Det är med andra ord inte någonting konstigt att det kan kännas jobbigt ibland.
Det kan till exempel handla om att det är svårt att hitta en bra sittposition.
Det känns obekvämt,
Vi känner oss stela i kroppen.
Det kan också handla om att vi känner oro och rastlöshet.
Att det är svårt att sitta stilla och att det känns svårt att stilla sinnet.
Det kan också handla om att vi är trötta och sömniga.
Att vi drömmer oss bort eller kanske till och med somnar.
Men det kan också handla om motstånd i sinnet.
Att vi känner oss slöa,
Omotiverade,
Att vi längtar efter stimulans.
Känner tvivel eller missnöje.
När det händer så checka in med dig själv.
Det är viktigt att skilja på om det känns lite obekvämt eller om du upplever skarpsmärta.
Du ska inte känna skarpsmärta,
Det ska inte göra ont.
Gör du det så ska du självklart avbryta och justera din ställning.
Om det känns obekvämt så kan det vara bra att kolla om du har en bra sittposition.
Du kan alltid testa att sitta på ett annat sätt.
För många av oss kan det kännas svårt att sitta på en meditationskudde eller med benen i kors.
Av olika anledningar kan det vara lättare att sitta på en helt vanlig stol.
Du kan också testa att meditera liggandes eller gående meditation.
Om du är en nybörjare och upplever att det känns svårt så är ett tips att testa att sitta kortare stunder i början och sedan utöka tiden i takt med att du utvecklar din egen praktik.
Det är bättre att meditera en kort stund och att det blir av.
För många av oss så handlar det som känns svårt i de flesta fall om det som Buddha kallade för de fem mentala hindren.
Jag tänkte stanna en stund vid dessa hinder och hur de kan upplevas i din meditation.
Det första hindret är att sinnet längtar efter upplevelser.
Jag tror att vi alla har varit med om att tankarna vandrar iväg och att vi i tanken söker oss bort,
Ofta till någonstans eller någonting som vi tror är bättre än där vi befinner oss just nu.
Tanken vandrar iväg till förflutna eller framåt i tiden.
Och många gånger sker detta omedvetet,
Det händer bara.
Men egentligen handlar det om ett mentalt hinder som har smugit sig in i din meditation i form av begär eller längtan efter sinnesupplevelser.
Det andra hindret är att vi ofta utvecklar olika förväntningar och förhoppningar på vår meditation och vad den ska leda till.
Och att vi upplever att dessa förväntningar inte går i uppfyllelse.
Eller i alla fall inte så fort som vi hoppas eller önskar.
Vi kan då börja känna oss missnöjda med oss själva och med vår meditation.
Men detta missnöje kan också börja sprida sig utåt mot andra,
Både platser och personer.
Det finns en risk att vi identifierar oss så mycket med det här hindret,
Det upplevda misslyckandet,
Att vi utvecklar en negativ känsla för meditation.
Det tredje hindret som vi kan uppleva är att sinnet känns avtrubbat och trött.
Att vi utvecklar ett slags allmän likgiltighet och ett ointresse.
Vi orkar helt enkelt inte vara närvarande och uppmärksamma.
Vi vill inte utveckla några inre kvaliteter eller skärpa vårt fokus.
Det fjärde hindret är rastlöshet och att vi upplever att vårt sinne under meditationen hoppar från objekt till objekt,
Från tanke till tanke.
Ibland uttrycks detta som att vi har en monkey mind,
Att sinnet är som en liten apa som hoppas från gren till gren.
Detta kan skapa en inre stress och oro.
Ibland kan det till och med bli så att det är svårt att sitta kvar i meditationställningen.
Det femte hindret som kan uppstå handlar om tvivel.
Tvivel över om meditation verkligen har någon effekt.
Om det händer något till följd av alla de timmar som man lägger ner.
Det kan uppstå olika frågor.
Är det värt det?
Sitter jag rätt?
Mediterar jag bra?
Buddha talade mycket om de fem hindren och menade att det bästa sättet att möta dem och för att uppnå lugn och klarhet var att sluta låta dem vara hinder.
Och det här låter ju bra,
Men vad betyder det egentligen och hur gör man det?
Knepet här är sinnesnärvaro.
Att vara uppmärksam.
Att se och lära sig att känna igen olika reaktioner och tankemönster.
Att påminna sig själv om att hindren är helt enkelt tankar som uppstår i vårt sinne men som också kan försvinna om man inte tar tag i dem eller identifierar sig med dem.
Låt mig ge ett exempel.
Om du känner att din sittställning är obekväm och att du börjar krypa i kroppen så notera det.
Du kan säga till dig själv.
Aha,
Ett hinder.
Istället för att greppa tag i tanken om hur obekvämt du sitter och sen ge fritt spelrum och tankemönster om att du är dålig på att meditera eller att meditation är värdelöst.
Det kan låta märkligt eller lite fånigt kanske att säga till dig själv.
Aha,
Ett hinder.
Poängen är att det är ett väldigt effektivt sätt att släppa taget om tanken.
Du behöver förstås inte säga exakt just så om du inte vill men för mig funkar det väldigt bra.
Det får mig också att le och att känna förståelse och omtänksamhet om mig själv.
Äsch,
Där kom ett sånt där hinder igen.
Det är så lätt hänt.
Men hur mycket motstånd är okej?
Hur svårt ska man låta det vara?
Det är en svår fråga att besvara.
Det varierar från person till person.
Men det ska självklart inte vara outhärdligt eller väldigt obehagligt.
Men att känna ett visst motstånd mot att sitta still.
Att din kropp kan reagera på sittpositionen.
Att det känns svårt att stilla sinnet.
Det är inte konstigt utan tvärtom väldigt vanligt.
Men om det händer,
Vilket det garanterat kommer att göra,
Så istället för att avbryta meditationen,
Stanna upp och checka in med dig själv.
Vad är det som gör att du vill sluta?
Vad är grunden till din rastlöshet till exempel?
Varför behöver du byta sittposition?
Aha,
Där är ett hinder.
Och kanske ett till.
Notera dem.
Och för sedan varsamt tillbaka uppmärksamheten till andetaget.
Jag vill avrunda med att ge dig ett par medskick på vägen.
Ha tålamod och tillit.
Det tar tid.
Det går inte att tvinga fram en förändring i sinnet.
Att utveckla och hålla kvar en meditationspraktik,
Det är ingenting du gör vid ett tillfälle och som sedan är klart.
Det handlar om en kontinuerlig praktik.
En ansträngning som kräver uthållighet över tid.
Men lita på att det ger effekt,
För det gör det.
När du upplever motstånd och hinder i din praktik,
Vilket du garanterat kommer att göra,
Både som nybörjare och som mer erfaren meditatör,
Så stanna upp och checka in med dig själv.
Vad handlar det egentligen om?
Ha en förstående,
Omtänksam och vänlig attityd till dig själv när det gäller din meditation.
Det är inte alltid så lätt.
Det är inte heller så att din praktik kommer att utvecklas linjärt.
Att det hela tiden kommer att bli bättre och bättre och kännas lättare och lättare.
Du kommer alltid att uppleva svårigheter och motstånd då och då.
Men du kommer att bli skickligare i att hantera det.
Det är dags nu för oss att avsluta och jag önskar dig varmt lycka till med din fortsatta praktik.
