Låt oss börja med att ta ett långt,
Långsamt andetag in genom näsan.
Åh,
Andas ut mjukt genom munnen.
En gång till.
Andas in.
Åh,
Andas ut.
Låt axlarna sjunka ner ett par millimeter.
Och om det känns bekvämt så kan du sluta ögonen eller låta blicken vila mjukt någonstans framför dig.
Börja med att känna hur kroppen får landa precis där du är just nu.
Kanske sitter du i en fotölj,
Ligger ner eller sitter vid köksbordet en stund innan kvällen fortsätter.
Var du än befinner dig så se om det är någonting du kan göra för att göra det lite mer bekvämt för dig just nu.
Och se om du kan låta ryggraden bli en aning längre utan ansträngning.
Som om någon försiktigt lyfter dig lite uppåt i jäsen.
Och runt din långa rygg låter du kroppen mjukna.
En rak rygg,
Ett mjukt hjärta,
Mjukhet i ansiktet,
Runt ögonen,
Runt höfterna.
Andas in.
Åh,
Andas ut.
Åh,
Låt sin andetaget få hitta sin egen rytt.
Du behöver inte styra,
Du kan bara följa med.
Börja med att känna in kroppen efter en hel dag.
Hur känns det just nu i ansiktet?
Runt käkarna,
Runt ögonen och i pannan.
Kan något få mjukna en liten,
Liten aning?
Låt uppmärksamheten vandra ner genom nacken,
Ner i axlarna,
Armarna,
Händerna.
Känn tyngden.
Känn värmen.
Fortsätt ner genom bröstkorgen,
Magen,
Höfter,
Lår och hela vägen ner i fötterna.
Och bara notera om det finns ställen i kroppen som bär mer spänning än andra,
Utan att försöka ändra något.
Mer att jag ser dig,
Jag känner att du är här.
Och kanske vill du på utandningen låta lite av dagens spänning.
Få rinna ut genom fotsulorna,
Ner i jorden.
Andas in.
Åh,
På utandningen låter du kroppen få släppa taget en aning till.
Och nu,
Utan att analysera,
Så låter du dagen passera förbi,
Inom dig.
Som om du bläddrade igenom en bok eller skrollade igenom ett flöde,
I långsam takt.
Morgonen.
Kanske första koppen kaffe eller te.
Första mötet,
De där mejlen.
Stunder av fokus,
Stunder av brus.
Låt bilder,
Fragment,
Ansikten,
Ord få komma och gå.
Du behöver inte hålla fast någonting,
Du behöver inte förstå allt.
Bara låt dagen röra sig förbi dig,
Som moln över en himmel.
Och om något särskilt fastnar,
En scen,
En känsla,
Ett ord,
Så stanna där en liten stund.
Andas in i det och andas ut.
Vi ska nu röra oss genom tre enkla frågor.
Men det är inget förhör och det finns inga rätta svar.
Det finns bara en möjlighet för dig att möta dig själv med vänlig,
Lekfull nyfikenhet.
Och den första frågan är,
Vad vill jag tacka mig själv för idag?
Kanske någonting stort,
Men ofta är det de där små sakerna som vi lätt glömmer.
Att du lyssnade färdigt på någon.
Att du stod upp för någonting viktigt.
Att du tog en paus när du behövde.
Att du bad om hjälp.
Eller att du ändå dök upp fastän du var trött.
Låt en eller två stunder från dagen komma upp där du kan säga,
Tack.
Det där gjorde jag bra.
Andas in.
Och på utandningen låter du orden forma sig tyst inom dig.
Tack.
Stanna här en stund i tystnad och låt tacksamheten få sjunka in.
Och nu till den andra frågan.
Vad får stanna här?
Vad släpper jag taget om?
Vad får inte följa med mig in i kvällen och natten?
Finns det någonting under dagen som du bär med dig som känns tungt,
Skavigt,
Brusigt,
Kanske ofärdigt?
Det kan vara en blick,
Ett mejl.
Kanske ett möte som inte blev som du tänkt.
En lista som inte blev avbockad.
Se om du kan ge det en form inom dig,
Som en bild,
En färg,
En sten eller kanske en ryggsäck.
Du behöver inte lösa det där just nu.
Du behöver inte göra om,
Du behöver inte gå igenom det igen.
Du kan bara konstatera.
Nu blev det så.
Det här blev som det blev.
Just nu låter jag dig få stanna här.
Om du vill kan du föreställa dig en plats där du lägger av dig det som är tungt.
Kanske vid sidan av vägen,
Kanske i en skål,
Kanske vid en imaginär tröskel.
Mellan dagen och kvällen.
Ett inre rum där sånt där får vila medan du vilar.
På utandning kan du tyst säga.
Det här lämnar jag här.
För idag.
Andas in.
Åh,
Andas ut.
Och känn hur kroppen reagerar.
På att du bara ger dig själv tillåtelse att släppa taget.
Om så bara en aning.
Och nu den tredje frågan.
Vad vill jag ta med mig vidare?
Mitt i allt det vanliga.
Vad var levande idag?
Kanske ett led för någon.
En mening mitt i ett samtal.
En känsla av att något landade rätt.
En stund när du kände dig helt närvarande.
En glimt av mod eller en glimt av lätthet.
Låt en eller två sådana guldkorn komma fram.
Andas in i dem.
Som om du tog dem till ditt hjärta.
Kanske vill du formulera det tyst för dig själv.
Det här vill jag ta med mig.
Det här var sant för mig idag.
Låt det krympa ner dig till ett ord eller en enkel mening.
Som en liten ljuspunkt att börja med dig in i morgondagen.
Och låt nu frågorna få sjunka undan och återvända till kroppen en stund.
Känn bröstkorgen.
Känn hjärtats område.
Om du vill kan du lägga en hand där mitt på bröstet.
Känn värmen från din hand och känn hur bröstkorgen rör sig med varje andetag.
Och här kan du tyst säga till dig själv.
Jag gjorde så gott jag kunde idag.
Men det visste jag just då.
Jag gjorde så gott jag kunde idag.
Men det visste jag just då.
Och kanske också.
Imorgon får jag börja om.
Med en ny dag.
En ny möjlighet.
Andas in.
Andas ut.
Och låt orden sjunka in som en vänlig sanning.
Inte perfekt.
Bara sann.
Nog.
Om du vill kan du nu föreställa dig att du kliver ur din dag som ledare.
Som beslutstagare.
Som problemlösare.
Och kliver in i din kväll som människa.
Som någon som får vara trött.
Som får vara ofärdig.
Och som någon som får vila.
Och se om du kan se framför dig hur du symboliskt ställer ifrån dig rollen för en stund.
Kanske hänger du den på en krok.
Lägger den på en stol eller ställer den i hallen.
Du kan alltid plocka upp den igen imorgon.
Den försvinner inte.
Men just nu så får du vara du.
Utan krav.
Utan måsten.
Andas in.
Och andas ut.
Kanske vill du sätta en enkel intention för resten av kvällen innan du ska sova.
Kanske jag ger mig själv tillåtelse att vila.
Eller någonting helt annat som känns sant.
Just här och nu.
Och låt de orden få landa inuti dig tills de känns mjuka.
Och sanna.
Ta nu ett lite djupare andetag in genom näsan.
Och andas ut långsamt genom munnen.
Om du vill fortsätta in i stillhet eller sömn så kan du bara stanna kvar med slutna ögon.
Och låta andetaget få vagga dig vidare.
Annars öppnar du ögonen när du känner dig redo.
Och låter blicken landa mjukt i rummet.
Tack för att du gav dig själv den här stunden.
Att möta dig själv med samma omtanke som du så ofta ger till andra människor.
Du får vila nu.
